Åfysatan!

ÅFYSATAN

Åfysatan är ett musikaliskt bastardbarn som skapats i ren spontanitet. Efter en lyckad insats i Bollnäs Trail Race 2014 firade Jocke Skog (Clawfinger) och Misha Sedini (ex-Rövfitta) segerns sötma hemma i den senares stuga och avnjöt punk och humlesaft.
Jocke fick feeling och ville prompt att han och Misha skulle start egen punkkonstellation. Misha hävdade dock att han lagt musiken på hyllan. Det fanns helt enkelt inte tid till rep, harvande och dyra studiohyror.
- Äh, musik ska ju vara kul! sa Jocke och konstaterade samtidigt som han lade ut en förfrågan om lediga trummisar på ett välkänt socialt forum att man visst inte alls behövde repa, harva eller bekosta inspelningar med mer än lite tid.
Ett genidrag kan man säga för snabbt så hoppade Stipen Karlsson (Dia Psalma/Strebers) på projektet (efter att ha läst att Adrian Erlandsson visat intresse) och då kunde inte Misha göra annat än tacka ja till att leka och ha skoj med två så kompetenta och begåvade människor.

Ett första möte styrdes upp hos Misha som bjöd på mat, musik, skratt samt både stora och små idéer. Självklarheten att man skulle bilda ett band var gjuten från sekund ett.

På andra mötet spelades bandets första EP in. Under en helg i en typisk rephåla i anrika Hökarängen riggade bandet upp en minimalistisk studio och började improvisera riff och plöja idéer. Så fort en låt var klar spelades den in. Var låten inte klar fort nog ratades den. Det skulle vara spontant eller inte alls. Resultatet blev fem låtar utan finlir och inget finstilt, bara rakt och spontant ös.
Misha skrev några texter som han tog med sig upp till sitt landställe ihop med en ännu mindre studio och la sedan sången på tre timmar varpå saken var biff. Jocke mixade och Stipens fru gjorde omslaget: klart!

Tonen för bandet var satt: musik ska vara kul! Som den var när man började spela med sina kompisar i högstadiet. Enkelt! Minimal insats för maximalt nöje. Entusiasmen ska vara på ännu högre nivå än den i barnprogram för de riktigt små.

I tider då alla tar allt på lite för stort allvar, är alldeles för rädda för varandra och snarare skriker ikapp än diskuterar vill Åfysatan sprida lite ren jädra punkglädje för att lätta på trycket, dra på några smilband och bjuda på lite kärlek och eftertanke i 120 knyck.